Så här fick Håtuna Holm sin runsten:
Bröderna Kåre och Håkan bor på gården Håtuna Holm i Bro kommun några mil norr om Stockholm. Håkan, den äldre brodern, skulle snart fylla 50 år. Kåre, som är den yngre av bröderna, hade kommit på en present...

För en tid sedan hade Håkan hittat en sten i åkern som
liknade en riktig runsten, han hade låtit resa den på sin
mark som om det vore en riktig runsten. Nu när Håkan
snart skulle fylla år så knyckte Kåre stenen, täckte över
hålet med ris och fraktade stenen för att få den ristad.

Tillsammans författade vi en passande Runinskrift:
Håkan på Håtuna 50 år, många saker gjorde han.
Vänner reste stenen. 
Kalle rista.

Jag trodde att jag hade gott om tid och kunde ta arbetet
med ro i kylan fast stenen var "stenhård", och klingade
som en vällingklocka var gång jag högg i den. 

Men plötsligt ringer Kåre och säger: Min bror har
upptäckt att stenen är borta, han är rasande och har
gått till polisen och anmält stenen som stulen, nu
måste stenen bli färdig och fraktas tillbaka illa kvickt.

Man värmer huggmejslarna på en kaminen och
stoppar dom i en stickad vante. När sen mejseln
man arbetat med blir kall så byter man till en som
är varm och go från den stickade vanten.

Några siffror finns inte i futharken, därför använde
jag i stället romerska siffror. 50 ristades med ett L

I dag står runstenen på Håtuna Holms gård, Intill finns
en riktig fornlämningsskyllt med en något yngre
beskrivning av en runsten än vanligt.

Detta vet jag för jag var där en varm sommardag 1995,
en betydligt varmare dag än då runstenen skulle huggas.