2003
Åmell's runsten
Runinskrift:
Antikvitetshandlaren Åke Åmell,
stammar från Fale Bure den
äldre, lät resa sten som familjegrav och
till minne av god hustru
Vera.
Kalle rista
Redan sommaren 2002 blir jag kontaktad av Åke Åmell som
vill att jag skulle hugger
en runsten som gravsten åt släkten vid Ljusterö kyrka.
|
 |
 |
| På Vätö stenhuggeri hittar jag runstensämnet, en bit flat
berghäll där bara några mindre justeringar behöver göras för att
få den rätta formen. |
Åkes egen skiss ligger som grund för
ornamentiken, jag skapar min version och förslaget godkänns, arbetet kan
börja. |
| |
 |
 |
 |
September
2002
Runstensämnet placeras framför tältet så när vintern kommer
kan jag flytta tältet över runstenen och få skydd. |
Vinter
2002/2003
Korta mörka dagar, isande vindar och snö.
Arbetet gick långsamt under dessa månader. |
Svårt att
föreställa sig heta sommardagar då
runstenar blir så heta av solen att det behövs
fårskinnsfäll för att sitta och arbeta på dom. |
| |
 |
 |
 |
Maj 2003
Runstenen är färdighuggen. |
Ornamentiken
omålad |
Nymålad |
| |
Tre timmar senare så
står den där...
en runsten som familjegravsten
över släkten
Åmell.Ljudet när runstenen kom på plats och när
sockeln och runstenens plana ytor mötte
varandra kommer
vi att minnas under lång tid
framöver, ett dovt men bestämt: "klonk!"
På bilden >>>
Här står Ellinor och Evert på var sida om
runstenen,
nöjda med sina arbetsinsatser.
.. men Runstenen har även en baksida.. |
|
 |
|
| |
 |
 |
| På runstenens
baksida högg jag
en fyrkantig
fördjupning där en
tung bronsskylt kunde fällas in.
|
Åke Åmell's
far, Nils-Magnus Åmell reste runt i början
av 1900-talet och sökte antikviteter. 1916 hittade han
Söderalaflöjeln, nu på Historiska museet i Stockholm.
Läs mer:
Fornvännen år 1921 > eller
Wikipedia > |
| |
 År 2011
Jag besöker Ljusterö kyrka igen och
hugger in ännu ett namn: Åke Åmell |
|
