Våren 1997 skulle jag hugga runsten i Skytteholms kursgårds
monter på mässan i Älvsjö. Montern var liten så jag behövde
en mindre sten att arbeta med. Jag tittade på mitt stenklot som ännu inte hade talat om för mig vad den ville bli.

- Jag vill bli ett heligt offerklot...  
Den runda stenen fick runinskrift, bilder och betydelse, allt skissades upp under en och samma kväll och nu blev stenklotet verkligen en helig sten.

Runinskriften är personlig, här talar stenen med sina egna ord. Den önskar uppmärksamhet och vill vara en del av gillet och högtiden för att kunna ge oss lycka och välgång i vår framtid.

Skålgrop på toppen med plats för gåvor. Här skänker man något viktigt för en själv, mat, mynt eller dryck, något som man egentligen vill ha kvar men nu skänker till stenen.

Symboliskt är handlingen viktigare än gåvan 
Att visa sin respekt för stenen är att visa respekt för vår natur, den natur som vi är så beroende av för vår överlevnad, den natur som vi allt för ofta, i våra dagar, skövlar och förstör. 

Bilderna är huggna i enkel relief, runorna är huggna normalt.
Motiven är tagna ur min egen verklighet och visar ett lyckat gille
med mat, dryck, dans och musik. Observera katten Rune, min
följeslagare under alla år, som inspekterar grytans innehåll.

Eftersom stenen inte är så stor, och inte väger allt för mycket,
så har den fått följa med på olika utställningar och mässor. Det
är vid dessa tillfällen som det mesta av arbetet har blivit hugget.

På bilden får jag kungligt besök av prinsessan Lillian i SIS monter,
(Stockholm Information Service) under TUR99 mässan i Göteborg.

Det kändes tryggt när Prinsessan Lillian sa:
"If you need help to carve in the future, just call me..."