Nu börjar berättelsen!

År 2000 fanns min runverkstad intill Världsarvsområdet Hovgården, en vikingatida och medeltida kungsgård skyddat av UNESCO tillsammans med Birka. Det var på denna historiska plats runstenen höggs under maj och juni år 2000. 

De som kom på besök fick se Leif Erikssons runsten växa på samma sätt som för tusen år sedan, med slägga och mejsel. Den sista runan höggs på midsommarsolståndets mörkaste timme.

Efter flera timmar av letande ligger den plötsligt framför våra ögon.

Stenblocket ser bra ut men vi kan bara se en av den, resten ligger begravd under andra stenmassor. Thorbjörn hämtar en stor maskin och drar fram den så att vi ska bli säkra på att det är den rätta.

Väl framtagen ser vi att den är mer än perfekt, långt bättre än vad vi hade vågat hoppas på. Den blivande runstenen har en slät ristningsyta, storleken stämmer och stenen har något personligt över sig. 
Det finns bara en sån sten och nu ska den få resa till Kanada...

Så äntligen kommer den blivande runstenen till Adelsö. Den sista biten går med färga eftersom Adelsö är en ö. Stenen har under några dagar blivit putsad och rengjord, en del av fotändan har formats så att den lättare ska kunna resas när den väl blir färdig.

Först målar jag upp ornamentikens linjer i ytterkanterna och hugger dessa. Detta för att kunna korrigera linjerna om ett kantbrott skulle ske, Granitblocket är starkt och stenens kanter tål min behandlingen med slägga och järn, nu kan resten av ornamentiken målas upp.

Arbetet sker på runstenens översta del. Här är stenen som tunnast vilket gör att slagen blir väl avvägda så att risken för skador minimeras.

Några vänner kommer på besök, de inspekterar runstenen och spelar sedan vackra toner från en mungiga.

Ornamentiken är klar och de första runorna har ristats. De sitter tätt men utrymmet räcker. Den stora snidade eken har blivit rest och står nu mäktig i runstenens bakgrund.

På bilder hugger jag från runradens slut, men egentligen är jag där pilen visar, vid runstenens tunnaste del. Där hugger försiktigt och arbetet drar ut på tiden. Senare på kvällen, efter att denna bild har tagits, är jag förbi och nu återstår endast säker ristning.

Denna dag målas runstenen. Resultatet av många månaders planering och arbete träder sakta fram.

Hantverkaren Farbror Frej har byggt en specialpall för runstenen, sent på kvällen kommer Tord och lyfter den på plats.

En ny runsten har sett dagens ljus, nu börjar den sin resa, först till Canada, sedan mot framtiden i många tusen år.

Försiktigt lyfter Björn från Adelsö ägg upp runstenen på lastbilsflaket. Jag hinner 
klappa på stenen en sista gång innan 
farbror Frej spikar igen locket.

Nu är den i ASA Transporters trygga händer 
på väg mot Vinland. Där ska lådan öppnas, 
kanske på samma strand där Leif Eriksson 
landsteg för 1000 år sedan.

Efter 43 dagar är stenen åter på färjan, denna gång på väg bort från vår vackra ö. I verkstaden syns en tom, kal fläck och allt blev så lugnt och stilla. - Vad gjorde jag före Leifs runsten? 

Länge såg det ut som att jag inte skulle kunna vara med vid invigningen och resningen 
av runstenen i Canada. Men så en dag ringer en man från UD, Utrikesdepartementet, 
och vill att jag skall resa dit och representera Sverige.

Tidigt morgonen den 26:e juni lyfter ett plan från Arlanda med en tidsenligt klädd 
viking ombord. Tre dagar senare har två ton väl ristad Vätögranit blivit rest på 
Newfoundlands norra spetts, ett välristat minne till framtiden, ett "tungt" bevis 
på vår framtidstro, en tro på att det finns någon där och då!

Följ med till Canada och res runstenen.
Ca 80 bilder gör resan levande >>>

Slutligen, tack till alla som deltagit i och omkring denna runsten, 
(utan Er hjälp hade Leif Erikssons runsten aldrig blivit rest).

Ron & Barbara Baron för bilder, översättningar och som bästa vägvisare i
pappersdjungeln och mycket mer.... - aldrig hade jag klarat det här utan Er.

* Olle Hoffman på Viking Heritage för att du vågade rekommendera mig som runristare.
* Raino Rydelius på Hovdata för film, bilder, hjälp med webbsidan och all inspiration.
* Torbjörn Karlsson på Vätö stenhuggeri med sitt stora tålamod och vackra stenar.
* Stellan & Terese, hur skulle allt ordnat sig om inte Stellan fanns? - Framåt pojkar!
* Handlar´n, vår lanthandeln som har allt för en runristares mage och verktygslåda.
* Ronnie Lindblad och hans Glada grisar för all tänkbar hjälp och luftombyte...
* Peter Hobring för alla problemlösningar och den positiva energi du sprider.
* Börje & Tuija för hjälp, inspiration, glada kvällar och all denna energi Ni ger.
* Rolf Söder från Asa Transporter för säker frakt av runstenen till Göteborg
* Britten på Ekerö Turism AB för all inspiration och kraft du ger.
* Ellinor & Denice för att Ni orkar bo med en runristare som jag.
* Nobbe & Helena för omtanke och tålamod, - ska vi grilla nu?
* Björn på Adelsö ägg för din snabba hjälp med tunga lyft.
* Tord Björk för kraftfull hjälp när runstenen skulle flyttas.
* Syster Carin med översättningar och tro på sin bror.
* Mor & far för all hjälp och att ni tror på mig.
* Stefan Walner för fina bilder och support.
* Cary för bilder och support                                                      - Tack!