Till Startsidan (index)

----------2004 - Tors fiskarfänge Del 2

Föregående sida Nästa sida
Se bildspel i nytt fönster

Sagan om Tors fiskarfänge
Fritt av Kalle Runristare

En dag reser Tor till Jotunheim, till jättarnas land.
Där möter han jätten Hymer som utmanar Tor på fisketävling. Tor accepterar utmaningen men undrar vad som ska användas till bete. Jätten svarar att sånt får han ordna med själv. Tor går då ut i Jättens hage med oxar och väljer ut den bästa av dem alla, Himinjod, och tar oxens huvud till bete.

När allt var klart för avfärd tog de Hymers båt och rodde ut på havet.
Efter en stund tyckte jätten att de hade rott tillräckligt långt men Tor fortsatte att ro. Nu blev Hymer orolig och påpekade att de snart var så långt ut att de närmade sig Midgårdsormens vatten. När Tor väl stannade upp och började fiska blev jätten än mer orolig, Tor agnade med ett oxhuvud direkt på ankaret och jätten började förstå vad allt handlade om.

Tor slängde ut ankaret med oxhuvudet och höll i ankarlinan. Efter en stunds väntan kände Tor hur det nappade, han började hala in fångsten som var självaste Midgårdsormen. Tor halade och drog, han tog spjärn mot reling och durk, satte fötterna hårt i båtens botten, så hårt att det brast och foten for rätt igenom båtens botten.

Till slut fick Tor upp Midgårdsormen till ytan, han svingade sin hammare Mjölner för att krossa ormens huvud. Då for den skräckslagna jätten fram och med sin kniv och kapade ankarlinan. Midgårdsormen sjönk tillbaka ner i havets djup och Tor blev rasande, han klippte till Hymer så hårt att han föll över bord. Nu fick Hymer simma hela vägen tillbaka till Jotunheim, där jättarna bor.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-
Originalet till sagan är lite längre och finns i dag kvar i minst två versioner. Under vikingatid måste sagan varit mycket populär eftersom delar av sagan har ristats in på både runstenar och föremål. Den del av sagan som jag har ristat finns dock inte på någon runsten för än nu.

Föregående sida 

Nästa sida

Uppdaterad 17 september, 2006 av Kalle Runristare All rights reserved, ©