Kalle Runristares Runstensskola - Om hur du hittar rätt sten

Runstensskolan
Hitta stenen

Var hittar jag ett lämpligt runstensämne?
Åk ut på landsbygden en tidig vår och sök utefter åkrarnas kanter.
Där har bonden släpat fram besvärliga stenar och block som legat ivägen på åkern.
Många av dessa är utmärkta runstensämnen och det är sällan något hinder att ta en
av dessa om du frågar bonden snällt. (Har du tur hittar du en färdighuggen, gammal
oupptäckt runsten från vikingatiden :-)

Att söka sin runsten på stenhuggeri är en garanti för god kvalité.
Ofta finns det ett gammalt brott i området med vilda och bångstyriga
stenar som kan vara utmärkta runstensämnen.
När du ändå är där kan du få hjälp att att forma stenen du valt.

Under vikingatid kilades säkert många runstenar fram direkt ur den av hav och istid
slipade berghällen. Detta bör man endast göra om berghällen ändå ska sprängas
bort för att ge plats åt vägbyggen eller hus. I vår vackra natur blir ett sånt ingrepp ett
öppet sår.

Dålig granit är:
Järnhaltig granit.
Den rostar, rosten behåller fukten, fukten fryser på senhösten och spränger sönder din runsten. Du känner igen den på att ytan är "mjuk" och porös, ibland syns rosten men inte alltid, järnet som rostar kan vara bortrostad från ytan sedan länge. Titta på det omkringliggande berget och se hur det mår (om nu inte din sten är ett flyttblock.)

Skiktande granit. En granit som tappar stora flata stycken. Du känner igen den genom att knacka på ytan och du hör bommar (det ekar i håligheten under.) En riktigt bra granit ska det klinga om!
Gnejsgranit Den här graniten blev pressad och utdragen innan den stelnade. Det är därför den har långa fåror i sig av olika mineraler. Rent teoretiskt borde det finnas gnejsgranit med bra kvalité, men jag rekommenderar den inte. Är färgskiftningarna dessutom skarpa så kommer din ristning att bli störd för ögat av dessa skiftningar.

Glöm bort all form av sprängsten.
Den är full av osynliga sprickor och
har spänningar i sig som gör att den kan
spricka i flera delar likt ett duralexglas.

Bra granit är:
Fri från sprickor, bommar, rost och den ser jämn ut i färgen. Stenen ska ha en klingande ton över hela ytan när du knackar försiktigt med din hammare. Har du, eller har haft, ett stenhuggeri i din omgivning så letar du efter sten på rätt ställe. Ett stalltips är att besöka stenhuggeriet och fråga var deras obrukbara stenar har dumpats. Det är granitstycken som vägrade att dela sig efter stenhuggarens vilja (de har en egen vilja). Dessa stenar är av rätt kvalité och har många gånger helt underbara, okuvliga former som passar utmärkt till en runsten.

Runsten U 190 är huggen i ren och finkornig granit.

Lurig granit är:
Den vid stranden.
Slät och fin och lika inbjudande som ett vitt papper för en tecknare.
Titta lite högre upp på stranden där ytan inte längre är nyslipad. I Mälardalen räknar
man med en landhöjning på 50 cm på 100 år. Klingar graniten gott och ytan är i behåll
även över 5 meters kurvan så är även graniten vid stranden av god kvalité.

Röd granit
Riktig röd granit har sin färg från orenheter, den spricker och "kexar sig" och har sällan
en slät yta som attraherar en runristare. Förväxla den inte med rödaktig granit, som kan
vara ett utmärkt runstensämne.

Rullstenar och flyttblock.
Du vet aldrig var de kommer ifrån, undersök dem extra noga!