Runorna

Start  |  Runstensämnet  |  Flytta & placera  |  Ornamentik
Figurer  |  Verktyg  |  Huggteknik  |  Inskrift  |  Runor  |  Fonter



Vilka runor användes på runstenar?
 
Del av Rökstenen
För att bringa någon form av ordning bland olika typer av runor så kommer här en kort översikt, och vi börjar från början, för snart 2000 år sedan.

Den "Urnordiska runraden" (den äldre runraden)
togs i bruk i början av vår tidräkning, straxt efter år 0.

De få runinskrifter och runstenar som finns från denna tid är svåra att tyda. Efter folkvandringstid (runt 500-talet) förändras språket så pass att den urnordiska runraden tappar sin funktion. På 700-talet tas en ny runrad med 16 runor i bruk.

Den "Vikingatida runraden" (den yngre runraden)
Den nya runraden införs över hela norden under 700-talet.

Med bara 16 runor anpassade för det nya ljuden i det nordiska språket blev det lättare att rista men svårare att läsa eftersom några av runorna representerade flera ljud. När väl runorna började användas mer praktiskt och med flera meningar blev läsbarheten viktigare. I slutet av 900-talet kommer små prickar och markeringar i några av runorna för att hjälpa läsaren att använda rätt ljud.

De "Stugna runorna" (en uppgradering av den yngre runraden)
De första runor som blir stugna (med en liten prick eller streck i runan) är:
F, U, K, I som blir uppdelade till f,v - u,y - k,g - i,e.

Konceptet är så vinnande att med tiden, och vart efter läsbarheten blir allt viktigare, kommer ännu fler stugna runor. I början av 1100-talet har vi den helstungen runraden färdig med kortkvistrunor som i stort kan jämföras med ljuden dagens alfabete.

Den "Helstugna kortkvistrunor"
Nu är det inte bara en välplacerad prick som hjälper läsaren att hitta rätt ljud utan några runor skiljer även på sina ljud med enkel eller genomgående bistav.

Men för att vi idag ska kunna använda denna runrad krävs ytterligare uppdatering eftersom det inte finns några runor för J, Q, X, Z, Å.
För mig som nutida runristare är det bara J och Å som skapat problem, ett problem jag löst genom att göra I-runan dubbelstungen och Å-runan som stunget kortkvist A.


En enkel jämförelse med alfabetet

Ett lätt sätt att förklara hur stugna runor fungerar är att titta på hur Alfabetet ser ut.
Dagens alfabete har bara 26 bokstäver! De tre sista Å, Ä och Ö är inte egna bokstäver utan helt enkelt stugna A och O, samma princip som med stugna runor.

På webben finns mycket mer information om runor, bra och dåliga.
Jag rekommenderar Wikipedia >

 
Jag använder helstugna kortkvistrunor med tillägg på mina runstenar



Runornas form

Runor för runstenar är mjukt böjda för att underlätta huggarbetet.
Man strävar efter 90 graders möten för säkrare och hållbarare resultat.

Raka raka runor, skurna, är till för trä och följer aldrig fiberriktningen, horisontellt. 


Markering mellan ord
På en runsten är det vanligt med ett tecken mellan orden för att hjälpa läsaren att hitta början och slut. Det kan vara en enkel punkt eller dubbla som ett kolon : men även ett x går bra.

Det finns inga lagar och regler för vilket tecken du ska använda utan du avgör själv vad som passar. Kanske vill du göra läsningen ännu enklare med ett visst tecken mellan ord och ett annat i slutet på en mening

 

Start  |  Runstensämnet  |  Flytta & placera  |  Ornamentik
Figurer  |  Verktyg  |  Huggteknik  |  Inskrift  |  Runor  |  Fonter


Övriga webbsidor
Hem  |  Blogg/Nytt  |  Mitt Galleri  |  Guide för Birka & Hovgården
Runstensskolan |  Gamla Runstenar  |  Arkeologi  |  Mjödrecept
www.hovgarden.se  |  www.runstensparken.se  Facebook
Kontakt

Uppdaterad 04 juli, 2023 av Kalle Runristare, All rights reserved ©