Rekonstruktion av
runsten U 530 |
|
14 maj - Huvudet planeras
Detaljer på det av Rhezelius tecknade huvud justeras |
|||
U 524 Penningby Ögat har pupill vilket är mycket ovanligt på runstenar. Spröten från näsan är svåra att tolka. Jag vill tolka det som att Vidbjörn här är modig men oerfaren. |
U 579 Hårnacka Detta kraftiga huvud med grov nacktofs med plats för extra runor vill jag tolka som att Vidbjörn fortfarande är modig men nu mer erfaren. |
Rhezelius 1635 Detaljer på Rhezelius teckningar är inte allt för noggrant gjorda. Vår nya runstenen ska vara en rekonstruktion av U 530, inte en kopia av Rhezelius teckning |
Kalles rekonstruktion 1) Mjuk övergång mellan öra och huvud. 2) Skarp mungipa. 3) Egentligen skulle jag vilja göra en knorr på nosfliken men undviker för att inte "gissa" för mycket. |
|
|
21 maj
Varför är draken på Rhezelius teckning inte bunden? Den runbärande draken på runstenar som U 530 bör
vara bunden med ett koppel
mellan hals och stjärt. |
|
På Vidbjörns runstenar U 524 i Penningby och U 579 i Hårnacka är kopplet inte flätat runt drakens kropp, bara symboliskt inlagd. Eftersom Rhezelius inte såg kopplet på U 530 så bör även denna ha varit av symbolisk typ. Därför låter jag hugga in ett enkelt koppel mellan hals och stjärt på U 530, bara för att det ska finnas där. Troligen var originalet mer avancerat och mer likt de på Penningby och Hårnacka, men eftersom de båda skiljer sig åt så pass mycket låter jag kopplet bli enkelt. |
|
Datering Nu är runstenen klar. Den vänds och på baksidan hugger jag in årtalet 2004 och signaturen för Kalle Runristare Detta för att stenen aldrig ska förväxlas med originalet. |
Transport till Vätö Efter uppmålning och datering färdas runstenen till Vätö stenhuggeri för att få en sockel, ett stort stenblock som ska grävas ner i marken och ge stadga åt runstenen så att den inte kan välta. |
|
|