Rekonstruktion av runsten U 530 
Arbetet på Adelsö maj 2004


12 maj - Överblick
Samtidigt som runorna börjar bli färdighuggna kom våren. 
Allt är grönt eller blommar i vitt och arbetsplatsen är den 
bästa tänkbara. 

Bilden visar en överblick av runverkstan samt närbild 
på nyhuggna runor.


14 maj - Huvudet planeras
Detaljer på det av Rhezelius tecknade huvud justeras
U 524 Penningby
Ögat har pupill vilket är mycket ovanligt på runstenar. Spröten från näsan är svåra att tolka. 
Jag vill tolka det som att Vidbjörn här är modig men oerfaren.
U 579 Hårnacka 
Detta kraftiga huvud med grov nacktofs med plats för extra runor vill jag tolka som att Vidbjörn fortfarande är modig men nu mer erfaren. 
Rhezelius 1635
Detaljer på Rhezelius teckningar är inte allt för noggrant gjorda. 
Vår nya runstenen ska vara en rekonstruktion av U 530, inte en kopia av Rhezelius teckning 
Kalles rekonstruktion
1) Mjuk övergång mellan öra och huvud.
2) Skarp mungipa. 
3) Egentligen skulle jag vilja göra en knorr på nosfliken men undviker för att inte "gissa" för mycket.

20 maj - Drakens stjärt är troligen feltolkad av Rhezelius

Både drakar och ormar har på runstenar oftast en upprullad spiral i slutet av stjärten, inte spets. Spiralformen är mer dekorativ, lättare att hugga och ger en känsla av att draken eller ormen är längre än du kan se. 

Den upprullade spiralen tillhör den nordiska konsttraditionen och dyker upp på snickerier och dörrhandtag mm. än i dag.


21 maj  
Varför är draken på Rhezelius teckning inte bunden?

Den runbärande draken på runstenar som U 530 bör vara bunden med ett koppel mellan hals och stjärt. 
När Rhezelius tecknade av U 530 år 1635 såg han troligen inte att det fanns ett koppel där, han kände nog inte till ornamentikens lagar och regler. På runsten U 532 finns ett koppel men den såg inte Rhezelius. 

På Vidbjörns runstenar U 524 i Penningby och U 579 i Hårnacka är kopplet inte flätat runt drakens kropp, bara symboliskt inlagd. Eftersom Rhezelius inte såg kopplet på U 530 så bör även denna ha varit av symbolisk typ. Därför låter jag hugga in ett enkelt koppel mellan hals och stjärt på U 530, bara för att det ska finnas där. Troligen var originalet mer avancerat och mer likt de på Penningby och Hårnacka, men eftersom de båda skiljer sig åt så pass mycket låter jag kopplet bli enkelt.

31 maj  - Färdighuggen och målas 
Gamla runstenar målas i dag upp endast med rödfärg i huggspåren av Runverket, fast vi vet att flertalet av våra runstenar var helt uppmålade i olika färger. När den nya U 530 nu ska målas upp beslutade vi att göra rekonstruktionen fullt ut, runstenen ska få färger. 
Uppmålning
Efter att noga tvättat runstenen är det dags att måla. 
Huggspåren målades svarta för att ge extra kontrast, sen drakens kropp med en tunn röd färg och slutligen kopplet med tunn gul färg. 
Datering
Nu är runstenen klar. 
Den vänds och på baksidan hugger jag in årtalet 2004 och signaturen för Kalle Runristare
Detta för att stenen aldrig ska förväxlas med originalet. 



Transport till Vätö

Efter uppmålning och datering färdas runstenen till Vätö stenhuggeri för att få en sockel, ett stort stenblock som ska grävas ner i marken och ge stadga åt runstenen så att den inte kan välta.


Uppdaterad 24 april, 2011 av Kalle Runristare All rights reserved, ©